Critic, Min Vardag

Vi åkte tidigt på söndagsmorgonen, packade våra väskor och tog bilen mot Borås.
Mer korrekt: Seglora... någonstans långt, långt inne i skogen.
Så långt in att jag fick skicka ett sms till mamma med alla uppgifter vi hade om säljaren
* säljarens telefonnummer
* säljarens adress
* säljaren & Sambons namn

Utifall att vi aldrig mer skulle återvända.



MC var så fin, inte ett enda fel.. till det yttre..
det inre däremot? Hojen startade helt enkelt inte...
Vi stod där, alla 4.. alldeles tysta och tittade på hojen
"Vad gör vi nu?" tänkte nog alla samtidigt.

"Jaha" var det någon som sa....

Efter lite prat och meckande så kom vi fram till att det förmodligen var batteriet..
killen fick åka iväg till Biltema i Göteborg för att köpa ett nytt batteri.
Jag & A fick sitta på terassen med två vilt främmande människor i över 2h och kallprata.
Tjejen som ägde hojen var polis så samtalsämne fanns där gott om.

Efter lite mer än 2h så kom killen tillbaka med batteri och hojen var ändå trögstartad.. förmodligen var den sur också
(Lätt hänt med hojar när de blir överfyllda med bensin och får stå ett tag).
Till slut kom den igång och vi provkörde den och genomförde köpet.



Vi sov över i en stuga i Borås och hann precis täcka över Svarta Faran (Det officiella namnet på hojen) med kapellet innan världens åskoväder slog till med ett ordentligt skyfall till följd.



Vi slog oss ner på vårt trädäck och lyssnade på när regnet smattrade mot plåttaket.
Vi var nöjda och trötta...


Hårda sängar och en tv som med sina 7" inte gav mycket nöje.


Resan hem var överjävlig, det tog aldrig slut och när jag körde (Vi turades om att köra) så regnade det, kändes som man blev tatuerad över hela kroppen.