Hamnade i Båstad
I lördags så låg jag hemma på soffan och kände tristessen komma krypandes.
Det enda som stod på mitt schema för dagen var tvättning mellan 12-16.
Solen lös i mitt ansikte där jag låg i soffan som en klubbad säl, den lockade med sina varma strålar och jag ville bara ut, ut, ut!!
Ringde upp mamma och frågade vad hon skulle göra idag, hennes planer innefattade lite pill med trädgården annars inget.
-Vill du hitta på nått?
- Javisst, hade du tänkt dig något speciellt?
- Njae, vill bara vara ute.. kanske en fika eller något?
- Låter bra, jag hämtar dig vid 13,00 så ser vi vad vi hittar på.
Mamma sa att hon kände till ett jättemysigt café, "det ligger en bit bort" sa hon med ett lurigt smil på läpparna.
-Vart då?
- Det ligger utanför Båstad, och där är jättevackert. Man ser ner över hela Båstad och över mot Bjärehalvön.
Efter lite mer än 1 timme i bilen (Och en liten paus för att fråga efter vägbeskrivning) kom vi fram till ett café med den vackraste utsikten jag sett på länge, ett stort trädäck ledde oss ut mot serveringen där vi slog oss ner.
På första parkett, med en äppelmarängtårta och en gigantisk kaffelatte satt vi och njöt av utsikten...
Vi satt för det mesta alldeles tysta och njöt, slöt våra ögon och lutade våra ansikten mot solen, när vi pratade gjorde vi detta nästan viskandes som för att inte störa naturen, som för att den inte skulle märka att vi var där och vilade våra ögon mot dess skönhet....
Äppelmarängtårtan var gudomlig och kaffelatten var som sagt gigantisk (Jag orkade inte ens dricka hälften).
Café Killeröd heter ställer och jag rekomenderar VARMT detta ställe, så otroligt romantiskt och mysigt... verkligen värt ett besök.
Man är så sällan på den sidan, oftast är det Österlen som man åker till när man ska iväg till "kusten".
Bilderna gör verkligen inte utsikten rätta, plus att de är tagna med mobilkamera så de är egentligen rent igenom ur-usla
På vägen hem så ville mamma visa var hon bodde sina första 4 år i livet samt var morfar var stationerad som officer i flygvapnet, Kungliga flygvapnets högskola eller något liknande.
Tog en del bilder på stället samt morfars "lägenhet", ska framkalla dem och ge dem till mormor.
Det var där de träffade soch hade "fuffens" för sig som min mamma så fint la fram det.
Vi åkte vidare till Skäralid och mamma skrattade gott när jag berättade att jag gått hela vägen upp till högsta punkten på kopparhatten i flip-flops.
- Vilken idioti!! (Utbrast hon, skrattandes)
-Varför väljer man att gå branta backar upp när man kan köra bil??
- Jag tror inte vi tänkte på att det var så långt upp då.
- Vi kör upp och kollar väl?
- Absolut
Där uppe är också otroligt vackert, skånes grand canyon typ.....
Sen var jag åksjuk hela vägen hem och livet var inte alls speciellt roligt....
Det enda som stod på mitt schema för dagen var tvättning mellan 12-16.
Solen lös i mitt ansikte där jag låg i soffan som en klubbad säl, den lockade med sina varma strålar och jag ville bara ut, ut, ut!!
Ringde upp mamma och frågade vad hon skulle göra idag, hennes planer innefattade lite pill med trädgården annars inget.
-Vill du hitta på nått?
- Javisst, hade du tänkt dig något speciellt?
- Njae, vill bara vara ute.. kanske en fika eller något?
- Låter bra, jag hämtar dig vid 13,00 så ser vi vad vi hittar på.
Mamma sa att hon kände till ett jättemysigt café, "det ligger en bit bort" sa hon med ett lurigt smil på läpparna.
-Vart då?
- Det ligger utanför Båstad, och där är jättevackert. Man ser ner över hela Båstad och över mot Bjärehalvön.
Efter lite mer än 1 timme i bilen (Och en liten paus för att fråga efter vägbeskrivning) kom vi fram till ett café med den vackraste utsikten jag sett på länge, ett stort trädäck ledde oss ut mot serveringen där vi slog oss ner.
På första parkett, med en äppelmarängtårta och en gigantisk kaffelatte satt vi och njöt av utsikten...
Vi satt för det mesta alldeles tysta och njöt, slöt våra ögon och lutade våra ansikten mot solen, när vi pratade gjorde vi detta nästan viskandes som för att inte störa naturen, som för att den inte skulle märka att vi var där och vilade våra ögon mot dess skönhet....
Äppelmarängtårtan var gudomlig och kaffelatten var som sagt gigantisk (Jag orkade inte ens dricka hälften).
Café Killeröd heter ställer och jag rekomenderar VARMT detta ställe, så otroligt romantiskt och mysigt... verkligen värt ett besök.
Man är så sällan på den sidan, oftast är det Österlen som man åker till när man ska iväg till "kusten".
Bilderna gör verkligen inte utsikten rätta, plus att de är tagna med mobilkamera så de är egentligen rent igenom ur-usla
På vägen hem så ville mamma visa var hon bodde sina första 4 år i livet samt var morfar var stationerad som officer i flygvapnet, Kungliga flygvapnets högskola eller något liknande.
Tog en del bilder på stället samt morfars "lägenhet", ska framkalla dem och ge dem till mormor.
Det var där de träffade soch hade "fuffens" för sig som min mamma så fint la fram det.
Vi åkte vidare till Skäralid och mamma skrattade gott när jag berättade att jag gått hela vägen upp till högsta punkten på kopparhatten i flip-flops.
- Vilken idioti!! (Utbrast hon, skrattandes)
-Varför väljer man att gå branta backar upp när man kan köra bil??
- Jag tror inte vi tänkte på att det var så långt upp då.
- Vi kör upp och kollar väl?
- Absolut
Där uppe är också otroligt vackert, skånes grand canyon typ.....
Sen var jag åksjuk hela vägen hem och livet var inte alls speciellt roligt....
Kommentarer
Trackback