Critic, Min Vardag

Jag har/Hade en Kompis (Nu är vi där igen med alla mina "vänner")

Detta inlägget kommer bli väldigt brualt ärligt så ni som är känsliga slutar läsa här!

Min kompis och jag träffades i 1:an på gymnasiet, vi fann varandra direkt och hade så himmla kul.. jag kände att jag kunde berätta ALLT för henne och hon detsamma för mig.
Hon var inte världens fagraste ängel med ansiktet fullt av acne och en ganska stor kroppsbyggnad men för mig var hon det vackraste och härligaste jag visste.. hon betydde verkligen mycket för mig, jag kallade henne t.o.m för min bästa kompis under en period och jag brukar inte fastna så för personer så de kan bli titelerade "bästis".
En dag så berättade hon att hon träffat en kille, lyckan var total för oss båda och jag tyckte det skulle bli så kul att umgås alla fyra (Med min pojkvän)..

Efter ett tag så visade det sig att allting inte stod rätt till med den nya pojkvännen.. han var ett svin... under en träff vi hade så tog han mig på FI**AN helt utan anledning bara körde in handen där och greppade tag i allt han hittade

Jag berättade självklart inte detta för kompisen, hon var ju så lycklig över honom och det kunde ju vara så att jag ÖVERREAGERADE (Hur kan man överreagera på en sådan sak?)

Ett tag efter det så bytte jag om inför ett strandbesök och det var bara jag och killen i lägenheten. då så försöker han öppna toalett dörren för att få komma in och titta på mig när jag byter om..

Denna gången berättar jag för min kompis och hon viftar bara bort det och blir irriterad.

Någon dag efteråt så pratar jag & han på msn och han förklarar att han vill ligga i samma säng som mig och att han nog skulle kunna ta hand om mig på alla möjliga vidigra set.
Jag sparar hela konversationen och visar detta för min kompis och uttrycker min oro för vad det är för typ hon blivit involverad med...

Allt detta fortskrider med oanständiga förslag och hans vidriga beteende mot henne där han kallar henne en massa taskiga saker..

Efter ett tag upphör all kontakt mellan mig och kompisen, jag försöker förgäves få tag i henne utan framgång. i skolan är hon som bytt. hon pratar inte med mig, hon undviker mig och behandlar mig som luft. Jag ser på henne att det gör ont, något är fel för de stunder då vi är ensamma är hon som hon alltid varit, ödmjuk, rolig och älskvärd.

Det är bara när det är andra med som hon behandlar mig som luft.
Hennes äckliga pojkvän fortsätter trakassera mig med skammliga förslag och en del annat.
Jag fortsätter att bevisa för henne vilket svin han är...

Men hon väljer honom, punkt slut....

Vår vänskap är bruten och allt jag gjort är att göra mig till henne och pojkvännens värsta fiende...

Jag avskyr honom för vad han gjort men jag avskyr nog mest henne för att hon är så otroligt jävla korkad att hon väljer en kille som vill ligga med hennes kompisar och inte skymmer undan med det faktum att han tagit mig mellan benen!!!

VEM i sitt rätta sinne stannar kvar hos en sådan?

Jag har ingen rätt att dömma MEN jag har en rätt att UNDRA!

Jag stannade kvar hos en pojkvän som slog mig, det behövdes inte mycket mer än en bula.. jag vet i.a.f att det gjorde ont.. men trots det så stanade jag kvar?

Och hon har börjat höra av sig, skriver en massa om att hon är besviken på sig själv, att hon kunnat vara så blind..
Att det varit över med honom.. sen upphör smsen och jag får reda på att hon är tillbaka hos honom... sen haglar smsen igen och då förstår jag att det är över igen... nu bedyrar hon alla hennes misstag och hon säger att hon aldrig hatat en människa men att hon hatar honom nu...

Frågan är hur länge hon kommer vara min vän nu??
Hon berättar att hon vill att jag ska veta att hon finns där för mig...
Finns där för vad?
 Hur länge?

Tillåt mig att tvivla...

Men jag har saknat henne, saknat hennes vänskap. Och jag kan ärligt säga att jag förstår varför hon gjorde som hon gjorde.
*Han var den enda som fanns där (I.a.f vad han lurade i henne)
*Han tillfredställde hennes behov på ett sätt som ingen annan kunde
*Han fanns där som stöd när hennes mamma gick bort i cancer (Men då fanns ju jag också där om inte hon skjutit bort mig)
*Han fanns där när alla andra vänner försvann

Förstår men Ej förlåta

Och trots att jag VET att så fort hon blir ihop med honom igen (Om hon nu blir det, hon säger ju att det aldrig kommer hända igen) så klommer jag behandlas som luft...
Trots allt detta så tar jag tillbaka henne

Och än en gång så avskyr jag mig själv för att jag är så svag, för att jag så lätt förlåter och för att jag så lätt låter andra köra över mig...

Här står jag nu.. men öppna armar och välkommnar min "Long lost friend"

Jag har även bjudit henne på halloweenfest...

Hur jävla vek är jag???

Jag förstår inte!!!

Och som vanligt så har jag bara mig själv att skylla...... det är mitt fel....Jag är en vek människa och det hyschas det inte om!

Och i denna misär så lyser ändå glädjen igenom, hoppet om att det en dag ska kunna bli som förut

(Innerst inne vet jag att jag ALDRIG kommer kunna känna för henne som jag en gång gjorde. Hennes svek tog alltför hårt och även om vi kommer kunna skratta och "Leka" som i gammla dar så kommer det ADLRIG kännas som förut)





Jag har en bästis nu dock så det finns en person till som lyckats krypa in under mitt skin och stannat där.. ville bara berätta det!