Besök
Det blev ingen hundmässa i söndags. Jag följde med mamma, moster och syster upp till mormor och morfar... jag kände att det var bättre att spendera tid där än att gå på någon hundmässa som återkommer varje år...
Morfar såg bedrövlig ut.. han är bara skin och ben... när han låg i sängen så såg man hur smal han var.. när kläderna låg mot kroppen så såg man att där inte fanns kött överhuvudtaget.. läskigt och obehagligt...
Mormor berättade att hon tyckte att jag och min syster var tillräckligt gammla för att se hur det går till när "det går neråt"
Han var väldigt pigg gentemot veckans riktigt dåliga nergång. när mamma var där i veckan så sa hon att hon inte trodde han skulle klara resten av veckan...
Igår så åt han flite frukost och lite lunch samt lite äpplepaj och han drack en kopp kaffe. sen sov han resten av vårt besök...
Han kunde i.a.f lyfta sig själv och det var en klar förbättring..
Det kommer ju gå så... att kroppen blir riktigt svag och sen skickar den in en patrull för att rensa upp och då blir man genast piggare... men sen så går det neråt och till slut så finns det inte fler patruller att tillgå...
Man har ju hört att cancer precis innan man är vid slutet gör att man skickar in den absolut sista reserven och att man då blir jätte pigg och sen bara.. pang.. knall och fall...
Morfar berättade att han var stolt över mig och annika... vi satt på hans säng och han berättade att han tycker vi växt upp så fort och att vi har det så bra och att vi lyckats....
Jag får väl hålla med... jag och min syster har lyckats fast på helt olika plan...
Det känns skönt att han är stolt över oss... det var fint att han berättade det....