Critic, Min Vardag

Igår låg jag i sängen och tittade upp i min sänghimmel
(ja jag har faktiskt en sådan, lite asiatiskt stuk med chiffong tyg och gardiner på sidan av sängen som man får binda upp med små snören)

Jag funderade på allt som händer i mitt liv just nu(de jobbiga sakerna som jag inte nämner i bloggen) och vad jag skulle vilja göra åt det.
Vad som skulle hjälpa mig att bearbeta min sorg och mina funderingar.
Min frustration och mitt förgäves övertalande att allting kommer bli bra..
Skit snack!
Allt kommer inte bli bra!
Allt kommer inte "fixa sig"
En del är helt oundvikligt annat är sådant som måste göras för någons egen lycka..
En olycka kommer sällan ensam. är det inte så man säger?
förjävligt egentligen*suck*
Jag sitter ständigt och jämnför mina problem med andras, mina vänner, på tvn, i tidningarna
Jag märker ganska snart att livet är förjävligt mot många.
Jag kan ändå inte hjälpa att känna det som om jag är helt ensam.
det käns inte som om detta är ett problem som många dras med
Ändå märker jag nästan dagligen att det är rättså vanligt.
Det är faktiskt det..
Faktum är att de flesta av mina vänner har någon gång stött på detta "problemet" eller dras fortfarande med det i familjen, släkten o.s.v.
Det är tydligen vanligt..
Men fan så illa ändå.

Blir nu inte helt upprörda mina kära läsare!!

Anyways nu kom jag helt off track där för ett litet tag!
det jag skulle säga var ju mina metoder för att bearbeta och uttrycka mig när man finner svårt för att uttrycka sig verbalt.

Jag tänker börja måla... kludda lite på några dukar..
Uttrycka mina känslor på ett kreativt/estetiskt sätt...
Jag blev otroligt förtjust i idén själv när jag låg där i min säng.

Så nu bär det av till gallerian för att inhandla nytt material

Vi får se hur resultatet blir...

är materialet för dyrt så får jag helt enkelt komma på en annan plan för att uttrycka mig =)