Critic, Min Vardag

Kalla mig galen
kalla mig skadad
kalla mig egentligen vad ni vill

men jag tror helt ärligt på att alla djur förstår varandra. att det pratar såsom vi människor gör...
med små kurr,pip, kvid o.s.v....

Även om det inte alltid verkar som att de har så mycket att säga så förstår de varandra.

Ett litet exempel på min teori?

A sitter i soffan. Nahla ligger brevid och sover sött.
Doris struttar runt i lägenheten i vanlig ordning och har inte ett bekymmer i världen.
Doris börjar mjaua och luffsar runt.
Nahla uppmärksammar men ligger ändå kvar i soffan. hon följer doris marsch igenom lägenheten.
Plötsligt stället sig doris helt spik rak och ger ifrån sig ett stort bbbrrrööölllll!!! Nahla blir skitförbannad, flyger nerför soffan och attackerar doris!!!
Doris flyr för livet in i biorummet och hoppas att läget lugnar ner sig.
Men inte då!
Nahla rusar efter doris och flyger på henne igen!

Vad kan doris egentligen ha sagt där för att Nahla skulle flippa ut sådär?
Hon gick helt upp i limningen!'



--------
Det hör kanske inte till saken men inatt vaknade både jag & A av att doris lät helt förstörd. Hon har ALDRIG skrikit så mycket. det lät som om hon skulle dö.. stackarn.... men det handlar som vanligt om mat... de är så fruktansvärt bortskämda att jag blir galen! saken är den att de är nöjda så länge där ÄR mat i skålen
De skriker och skriker som om de ALDRIG skulle fått någon mat i hela sitt liv tills mamma masar sig upp går igenom hela den stora och kalla lägenheten för att hämta torrisar och när mamma väl hällt mat i skålarna så tystnar pipandet.
men tror ni de åt?
NEJDÅ!!!
De Ska Bara Ha Maten Där... A L T T I D