Critic, Min Vardag

igår var det fars dag, vi brukar inte fira men med tanke på allt som sker runtomkring i vår familj så bjöd mamma o pappa på middag och de hade även bjudit in moster, mormor & morfar. Det var som vanligt super god mat (har med mig leftovers idag) love!  Morfar åt väldigt lite och han var väldigt stumm... han bara satt där i princip, men han försökte hänga med och jag tyckte han lyckades ganska bra. Efter maten så frågade han om där fanns en säng han kunde låna. han fick ligga i mitt gammla rum. Direkt efter att han gått in så började mormor gråta, vi försökte prata vidare för att inte allt skulle stanna upp (hur fan ska man bete sig??!!!). snart grät alla oh mormor sa att hon försökte vara starkt då sa annika till på skarpen:
- man behöver inte vara starkt! man kan omöjligt vara stark i denna situation, man får lov att gråta.
Alla grät och det var så jävla jobbigt. jag hade inte ritkigt förstått det förän nu men fan.. vad ska vi göra sen? var ska mormor bo? vad ska hon göra? hur ska man bete sig? vad ska man säga? man blir helt apatisk i kroppen när man ser henne gåta. det är hennes man, hennes liv och livspartner som är på väg bort och hon kan bara sitta och titta på.. se honom tyna bort.. fy fan!!!!