Critic, Min Vardag

Det gjorde faktiskt riktigt ont i hjärtat när jag tackade nej till flygvärdinnejobbet... jätte jobbigt.. det var ju lite av mitt "Kall".... jag är en jävla mes faktiskt...

Hade jag jobbat kvar på TO så hade jag inte tvekat, inte en sekund... men nu?

Nu har jag ju slagits för detta jobbet, bevisat mig redo... motbevisat de som tycker att man inte kan något om truckar för att man är tjej... de svinen.....

Och vad händer då?

Jo, något som man fantiserat om... något man drömt om... något man längtat efter.... kommer som en gåva på posten.....

Jaha??... ja, det var väl bara att tacka nej??

Eller??

Jo, det var bara att tacka nej.. jag tänker inte ge upp detta.... detta håller i längden.. ett flygvrädinne jobb gör INTE det..... inte för mig... jag kräver utveckling!

Jag måste inse att jag tillslut bara hade suttit(Eller stått) där uppe i luften och hatat, hatat min timmar, hatat resenärerna som ständigt är fulla och odrägliga.. för att inte tala om charterresorna....

Ett tag är det nog ett utav de roligaste jobben jag kommer ha, men sen då??

Kommer det vara lika roligt om ett år??

Ska jag då sätta mig framför datorn och börja den låååånnngggaaa processen för att söka nytt jobb??

Nej, vet ni vad??

Jag är så äckligt nöjd där jag är just nu!!!!!

Så jävla nöjd =)