Blandade känslor
Jag känner mig Deppig, jag har en känsla i magen som tyder på oro och jag vet källan till allt det där.
Jag slutar på ett jobb, ett jobb som jag ömsom hatat ömsom älskat.
Mest har jag hatat, helt klart.. till den grad att jag i böjan av min start här kom hem gråtandes...
Jag kände mig mobbad och utanför, jag blev aldrig accepterad av det "tighta gäng" som jag blev inslängd i.
Jag var stark, jag sa åt min chef hur jag kände att jag blev behandlad och till min förvåning sa hon att det var fler som reagerat på hur jag blev behandlad och därefter lovade dem att de skulle ta hand om det.
Det blev bättre och nu känns det bra, istället är det själva arbetsuppgifterna som jag började få panik över.
Jag kunde inte i min vildaste fantasi se mig sitta här länge, jag var tvungen att komma bort.
Jag visste att jag kunde mer och att jag förtjänade mer.
Frågan var VAD?
Vad ville jag?
Vad fanns där ute för mig?
Jag funderade länge på vad jag EGENTLIGEN ville göra men kom inte fram till något konkret, jag beslutade mig för att söka sådant som föll mig i smaken, annonser som lockade av någon anledning, så blev fallet.
Jag sökte väldigt flitigt under de perioder då jobbet betyngde mig som mest, andra perioder sökte jag inget alls.
Vissa perioder KUNDE jag inte söka något eftersom där inte fanns något som var sökbart och andra perioder kände jag mig t.o.m tvungen att söka något.
Det kändes illa att känna sig tvungen att söka nytt jobb, det var jag själv som tvingade mig.
Jag tänkte tillbaka på de dagar då det varit deppigt, de dagar då jag varit som mest ledsen och de dagar då jag bara velat säga upp mig för att ta ett städjobb eller ett jobb i skift.
Jag kom på många intervjuer, de flesta resulterade i ingenting.
Men en del resulterade i jobberbjudanden.
Jag tackade nej till flertalet jobb, ibland kan jag undra varför men jag insåg till slut att det inte kändes rätt.
När jag vägde upp de nya jobben mot mitt nuvarande så slutade det alltid med att mitt nuvarande hade fler fördelar.
* Jag hade kontorstider
* jag kunde träna på regelbundna tider
En gång under en av mina mer deppiga perioder på jobb så sa jag att det fick räcka.
Jag gick in på Field's hemsida och skrev ner samtliga butiker osm jag kunde tänka mig att jobba med, det blev runt 10st. Slängde ihop ett Cv och postade det samma dag.
Några dagar efter så fick jag utdelning, jag blev kallad på intervju, oh happy day!
Väl där så gick allting fint, jag var lycklig och intervjun kändes så bra!
Samma sekund som jag klev av tåget i Sverige så ringde ytterligare en butik på fields och ville träffa mig.
Det var bara att åka tillbaka med en lyckokänsla som inte gick att beskriva.
Jag fick erbjudande om jobbet från båda två, det ena var ett 50% jobb vilket jag tackade nej.
Det andra fick jag och jag var lycklig!
Min syster var hemma hos mig när de ringde och vi satte oss genast vid datorn för att knåpa ihop ett mail om att jag slutar.
Samtal om lyckönskningar haglade in och jag kände välbefinnande.
Jag hade begärt semester eftersom jag & A skulle åka till tyskland på julmarknad.
När lyckan så sakta avtog så började jag fundera som vanligt, vägde fördelar mot nackdelar och kom fram till att jag faktiskt tjänade exakt lika mycket efter alla skatter och avgifter.
Plus att jag skulle missa min träning och arbeta obekväma arbestider ist för mån-fre.
Tack men Nej tack!
Så, sådär höll det på... flera ggr fick jag erbjudande men gång på gång tackade jag nej.
Jag hade möjligheten att vara kräsen eftersom jag satt på en fast tjänst.
Det var viktigt för mig att hitta ett jobb som stämde, något där jag kunde få allt eller mycket av det jag sökte:
* Kontorstider
* Bätte lön
* Mer Ansvar
* Möjligheter att avancera
* Andra arbetsuppgifter
* Jämnare könsfördelning
* Cykelavstånd
Jag kom fram till att ovanstående skulle passa mig, det skulle vara nästintill perfekt....
Och så fortsatte letandet, efter att ha suttit på samma tjänst i nästan två år och varken fått mer kunskap eller erkännande för ett bra arbete och inte heller fått något jobberbjudande som jag verkligen ville ha så började jag deppa ihop. Frågor började poppa upp i mitt huvud
* Kommer jag sitta här hela mitt liv?
* Ställer jag för stora krav?
* Är jag för kräsen?
* Jag kanske inte kan göra mer än att svara i telefon?
Det värsta var nog att jag började acceptera att detta var mitt, att jag var fast här, jag började ge upp helt enkelt.
"Här kommer jag stanna"
Men jag drog upp mig och bestämde att mina krav inte var omöjliga, Man kan inte sätta för höga krav på sin egen lycka!
Min lycka var viktigast för mig!
Jag fick så småningom komma på fler intervjuer för jobb med mer ansvar, jag kunde fått ett kontorschefs jobb!
Tänka sig!
Det stod mellan mig och en gammal hagga
De valde den gammla haggan såklart, jag var ju så ung!
Inte kunde väl jag ha ett sådant jobb?
Men denna snälla man som höll i intervjun fick mig att lova honom att jag skulle fortsätta söka liknande jobb för att jag verkligen hade en chans, jag hade social kompetens och många bra ideér. Jag hade NÄSTAN allt som de sökte, utom åldern
De kallade det "livserfarenhet"
Nåja där föll jag. Det var bara att acceptera och ta nya tag, Hans ord ekade i mitt huvud ofta.
Jag sökte fler jobb utan att något hände.
Jag gjorde det slutgiltliga och gav upp sökandet, jag bestämde mig för att göra något annat.
Jag skulle utbilda mig till nagelteknolog!
Kanske inte så avancerat men något som skulle passa mig utmärkt!
Att få jobba och skapa med händerna, något av det jag älskar allra mest här i världen!
Kanske inte världens mest välbetalda jobb men utan tvekan ett jobb som skulle göra mig lycklig och jag är en utav de människor som föredrar lycka framför pengar.
Det skulle kosta mig 40,000:- och kursen skulle vara 1 gång i veckan under ett år.
Detta skulle göra att jag kunde fortsätta mitt arbete och få in pengar att betala av kursen med.
Sammtidigt så kunde jag göra det lätt för min chef och erbjuda mig att komma in och öppna eller stänga de dagar då jag egentligen vara tjänstledig, jobba någon timme bara för att hjälpa till.
När jag satt och funderade ut hur jag skulle skriva min begäran om tjänstledighet så ringer telefonen.
De ringer från ett företag som jag varit på intervju hos för någon vecka sedan, de vill träffa mig IGEN!
Wow så kul!
Jag dyker självklart upp ännu en gång eftersom jobbet intresserar mig.
Efter intervjun är jag lycklig, den gick jätte bra och jag känner att arbetet är spännande.
Men jag är även glad eftersom hur det än blir så kommer jag snart få en förändring i mitt liv, en förändring till det bättre!
Nagelteknologi eller nytt jobb???
Jag fick jobbet som ni kanske vet!
Och jag fick det jag önskade:
* Kontorstider
* Bätte lön
* Mer Ansvar
* Möjligheter att avancera
* Andra arbetsuppgifter
* Jämnare könsfördelning
* Cykelavstånd
Nu efter en hel novell där jag bara babblat på så är ni säkert trötta i ögonen och jag ska avsluta med att säga
Jag tog ett beslut
Jag slöt ögonen och hoppade
Jag satte min lycka framför min tygghet och vet ni vad?
Jag ÄR lycklig!
Jag slutar på ett jobb, ett jobb som jag ömsom hatat ömsom älskat.
Mest har jag hatat, helt klart.. till den grad att jag i böjan av min start här kom hem gråtandes...
Jag kände mig mobbad och utanför, jag blev aldrig accepterad av det "tighta gäng" som jag blev inslängd i.
Jag var stark, jag sa åt min chef hur jag kände att jag blev behandlad och till min förvåning sa hon att det var fler som reagerat på hur jag blev behandlad och därefter lovade dem att de skulle ta hand om det.
Det blev bättre och nu känns det bra, istället är det själva arbetsuppgifterna som jag började få panik över.
Jag kunde inte i min vildaste fantasi se mig sitta här länge, jag var tvungen att komma bort.
Jag visste att jag kunde mer och att jag förtjänade mer.
Frågan var VAD?
Vad ville jag?
Vad fanns där ute för mig?
Jag funderade länge på vad jag EGENTLIGEN ville göra men kom inte fram till något konkret, jag beslutade mig för att söka sådant som föll mig i smaken, annonser som lockade av någon anledning, så blev fallet.
Jag sökte väldigt flitigt under de perioder då jobbet betyngde mig som mest, andra perioder sökte jag inget alls.
Vissa perioder KUNDE jag inte söka något eftersom där inte fanns något som var sökbart och andra perioder kände jag mig t.o.m tvungen att söka något.
Det kändes illa att känna sig tvungen att söka nytt jobb, det var jag själv som tvingade mig.
Jag tänkte tillbaka på de dagar då det varit deppigt, de dagar då jag varit som mest ledsen och de dagar då jag bara velat säga upp mig för att ta ett städjobb eller ett jobb i skift.
Jag kom på många intervjuer, de flesta resulterade i ingenting.
Men en del resulterade i jobberbjudanden.
Jag tackade nej till flertalet jobb, ibland kan jag undra varför men jag insåg till slut att det inte kändes rätt.
När jag vägde upp de nya jobben mot mitt nuvarande så slutade det alltid med att mitt nuvarande hade fler fördelar.
* Jag hade kontorstider
* jag kunde träna på regelbundna tider
En gång under en av mina mer deppiga perioder på jobb så sa jag att det fick räcka.
Jag gick in på Field's hemsida och skrev ner samtliga butiker osm jag kunde tänka mig att jobba med, det blev runt 10st. Slängde ihop ett Cv och postade det samma dag.
Några dagar efter så fick jag utdelning, jag blev kallad på intervju, oh happy day!
Väl där så gick allting fint, jag var lycklig och intervjun kändes så bra!
Samma sekund som jag klev av tåget i Sverige så ringde ytterligare en butik på fields och ville träffa mig.
Det var bara att åka tillbaka med en lyckokänsla som inte gick att beskriva.
Jag fick erbjudande om jobbet från båda två, det ena var ett 50% jobb vilket jag tackade nej.
Det andra fick jag och jag var lycklig!
Min syster var hemma hos mig när de ringde och vi satte oss genast vid datorn för att knåpa ihop ett mail om att jag slutar.
Samtal om lyckönskningar haglade in och jag kände välbefinnande.
Jag hade begärt semester eftersom jag & A skulle åka till tyskland på julmarknad.
När lyckan så sakta avtog så började jag fundera som vanligt, vägde fördelar mot nackdelar och kom fram till att jag faktiskt tjänade exakt lika mycket efter alla skatter och avgifter.
Plus att jag skulle missa min träning och arbeta obekväma arbestider ist för mån-fre.
Tack men Nej tack!
Så, sådär höll det på... flera ggr fick jag erbjudande men gång på gång tackade jag nej.
Jag hade möjligheten att vara kräsen eftersom jag satt på en fast tjänst.
Det var viktigt för mig att hitta ett jobb som stämde, något där jag kunde få allt eller mycket av det jag sökte:
* Kontorstider
* Bätte lön
* Mer Ansvar
* Möjligheter att avancera
* Andra arbetsuppgifter
* Jämnare könsfördelning
* Cykelavstånd
Jag kom fram till att ovanstående skulle passa mig, det skulle vara nästintill perfekt....
Och så fortsatte letandet, efter att ha suttit på samma tjänst i nästan två år och varken fått mer kunskap eller erkännande för ett bra arbete och inte heller fått något jobberbjudande som jag verkligen ville ha så började jag deppa ihop. Frågor började poppa upp i mitt huvud
* Kommer jag sitta här hela mitt liv?
* Ställer jag för stora krav?
* Är jag för kräsen?
* Jag kanske inte kan göra mer än att svara i telefon?
Det värsta var nog att jag började acceptera att detta var mitt, att jag var fast här, jag började ge upp helt enkelt.
"Här kommer jag stanna"
Men jag drog upp mig och bestämde att mina krav inte var omöjliga, Man kan inte sätta för höga krav på sin egen lycka!
Min lycka var viktigast för mig!
Jag fick så småningom komma på fler intervjuer för jobb med mer ansvar, jag kunde fått ett kontorschefs jobb!
Tänka sig!
Det stod mellan mig och en gammal hagga
De valde den gammla haggan såklart, jag var ju så ung!
Inte kunde väl jag ha ett sådant jobb?
Men denna snälla man som höll i intervjun fick mig att lova honom att jag skulle fortsätta söka liknande jobb för att jag verkligen hade en chans, jag hade social kompetens och många bra ideér. Jag hade NÄSTAN allt som de sökte, utom åldern
De kallade det "livserfarenhet"
Nåja där föll jag. Det var bara att acceptera och ta nya tag, Hans ord ekade i mitt huvud ofta.
Jag sökte fler jobb utan att något hände.
Jag gjorde det slutgiltliga och gav upp sökandet, jag bestämde mig för att göra något annat.
Jag skulle utbilda mig till nagelteknolog!
Kanske inte så avancerat men något som skulle passa mig utmärkt!
Att få jobba och skapa med händerna, något av det jag älskar allra mest här i världen!
Kanske inte världens mest välbetalda jobb men utan tvekan ett jobb som skulle göra mig lycklig och jag är en utav de människor som föredrar lycka framför pengar.
Det skulle kosta mig 40,000:- och kursen skulle vara 1 gång i veckan under ett år.
Detta skulle göra att jag kunde fortsätta mitt arbete och få in pengar att betala av kursen med.
Sammtidigt så kunde jag göra det lätt för min chef och erbjuda mig att komma in och öppna eller stänga de dagar då jag egentligen vara tjänstledig, jobba någon timme bara för att hjälpa till.
När jag satt och funderade ut hur jag skulle skriva min begäran om tjänstledighet så ringer telefonen.
De ringer från ett företag som jag varit på intervju hos för någon vecka sedan, de vill träffa mig IGEN!
Wow så kul!
Jag dyker självklart upp ännu en gång eftersom jobbet intresserar mig.
Efter intervjun är jag lycklig, den gick jätte bra och jag känner att arbetet är spännande.
Men jag är även glad eftersom hur det än blir så kommer jag snart få en förändring i mitt liv, en förändring till det bättre!
Nagelteknologi eller nytt jobb???
Jag fick jobbet som ni kanske vet!
Och jag fick det jag önskade:
* Kontorstider
* Bätte lön
* Mer Ansvar
* Möjligheter att avancera
* Andra arbetsuppgifter
* Jämnare könsfördelning
* Cykelavstånd
Nu efter en hel novell där jag bara babblat på så är ni säkert trötta i ögonen och jag ska avsluta med att säga
Jag tog ett beslut
Jag slöt ögonen och hoppade
Jag satte min lycka framför min tygghet och vet ni vad?
Jag ÄR lycklig!
Kommentarer
Postat av: Anonym
Jag började nästan gråta..nu sitter jag här, lite tårögd, men jag är så glad för din skull. Känner igen mig i hela din novell. Kram!
Postat av: Sanni
Jag är så glad för din skull, du är värd så mycket mer än att sitta på det där mögiga stället och ta skit från allt och alla. Det positiva var ju att du fick lite av den där "livserfarenheten", och man lär sig av allt, vad det än är. Jag hoppas verkligen att du kommer att trivas på ditt nya jobb, och jag är helt säker på att du kommer att göra succé :)
Trackback