Gränden
igår så åt jag och A på gränden, det var otroligt gott! Vi delade på en karaff vin och hade det mysigt. Pratade om allt vi skulle hitta på och vilka planer vi har för framtiden.. vadå vuxen poäng??!!
Vi tycker så lika om allting och det är skönt, det är ingen som kräver mer eller mindre i vårt förhållande (nu pratar vi inte om smutsiga underkläder och annat smått utan om de stora stolparna som man bygger resten av sitt liv på).
Fan jag är bara 21 och ibland känner jag mig såå gammal.. när man tittar på människor i min ålder så handlar det mest om att supa, festa, knulla och jobba på "Behov".. de flesta av mina vänner bor fortfarande hemma och har inte ett bekymmer i världen, de jobbar när de känner för det annars så har de ingen brådska. Ibland kan jag avundas den livsstilen så mycket! Dagar då jag sitter på jobb med 100-tals dryga kunder och jobbiga arbetsuppgifter. Men för det mesta så känner jag att jag inte kan relatera till dem längre... ibland kan jag nästan se ner på dem... Varför jobbar de inte, de har ju möjligheten! Kan det vara kul att leva på sina föräldrar, låta dem betala dina skor, din tröja och ditt uppehåll? kunna köpa det du vill ha när du vill istället för att behöva gå till "banken" (Föräldrarna) och gräva i kassan. Vad tycker deras föräldrar?
Tittar man på mina vänner som jag kallar mina "äkta" vänner så finner vi INGEN i min egen ålder, jag undrar varför det är så? det är jätte konstigt!
Självklart har jag ytliga vänner som är både i min ålder och yngre men de räknas ju inte till mina
"nära kompis" skara.
missförstå mig rätt, jag är helt klart den personen som tycker om att gå ut och dansa och jag älskar verkligen en privat fest och en tidsvis fylla då och då... men aldrig i de mängder som mina jämnåriga kastar i sig. Hos dem handlar det nästan aldrig om framtidsplaner utan allt som oftast handlar det om den bästa festen och den råaste fyllan...
Så när jag tittar på mina jämnåriga medmänniskor så kan jag inte hjälpa att undra när de ska "växa upp" och "ta tag i sig själva"... men sedan kommer tanken om att det kanske SKA vara så.. det kanske är det alla förväntar sig av oss 20-åringar?? Det är kanske MIG det är fel på?? jag kanske är för gammal?? Borde jag ändra på mig?
jag får altid höra att jag är "mogen för min ålder" och när folk i sin tur fick höra hur gammal jag var så var de alltid förvånade... varför? mamma brukar säga att det är för att jag växt upp med min syster som är 10 år äldre än mig. Men då kan jag inte hjälpa att undra om jag missat något? har jag blivit forcerad in i en livsstil som "normala" 20-åringar inte har? Jag har ju inte bara "lekt" med min syster väl? och hon har ju i sin tur säkert inte suttit med lexikon i hand för att göra mig verbal?
Äsch strunt samma!
Gammal eller ung så vet jag några saker:
1) Jag skulle aldirg vilja ge upp min underbara lägenhet för att flytta hem till Mamma & pappa
2) Jag trivs med alla mina vänner. De kompleterar mig och förhoppningsvis gör jag samma och det är det som räknas i grund och botten tycker jag! Gemensamma Intressen, lojalitet och trygghet bygger en stark vänskap!
3) Jag skulle aldrig vilja ge upp mitt förhållande med A för att leva en livstil i stil med att hoppa på första bästa snopp som går förbi på gatan!
Nåja i vilket fall som helst så känner jag mig lite gammal och lite ensam just nu..
Vi tycker så lika om allting och det är skönt, det är ingen som kräver mer eller mindre i vårt förhållande (nu pratar vi inte om smutsiga underkläder och annat smått utan om de stora stolparna som man bygger resten av sitt liv på).
Fan jag är bara 21 och ibland känner jag mig såå gammal.. när man tittar på människor i min ålder så handlar det mest om att supa, festa, knulla och jobba på "Behov".. de flesta av mina vänner bor fortfarande hemma och har inte ett bekymmer i världen, de jobbar när de känner för det annars så har de ingen brådska. Ibland kan jag avundas den livsstilen så mycket! Dagar då jag sitter på jobb med 100-tals dryga kunder och jobbiga arbetsuppgifter. Men för det mesta så känner jag att jag inte kan relatera till dem längre... ibland kan jag nästan se ner på dem... Varför jobbar de inte, de har ju möjligheten! Kan det vara kul att leva på sina föräldrar, låta dem betala dina skor, din tröja och ditt uppehåll? kunna köpa det du vill ha när du vill istället för att behöva gå till "banken" (Föräldrarna) och gräva i kassan. Vad tycker deras föräldrar?
Tittar man på mina vänner som jag kallar mina "äkta" vänner så finner vi INGEN i min egen ålder, jag undrar varför det är så? det är jätte konstigt!
Självklart har jag ytliga vänner som är både i min ålder och yngre men de räknas ju inte till mina
"nära kompis" skara.
missförstå mig rätt, jag är helt klart den personen som tycker om att gå ut och dansa och jag älskar verkligen en privat fest och en tidsvis fylla då och då... men aldrig i de mängder som mina jämnåriga kastar i sig. Hos dem handlar det nästan aldrig om framtidsplaner utan allt som oftast handlar det om den bästa festen och den råaste fyllan...
Så när jag tittar på mina jämnåriga medmänniskor så kan jag inte hjälpa att undra när de ska "växa upp" och "ta tag i sig själva"... men sedan kommer tanken om att det kanske SKA vara så.. det kanske är det alla förväntar sig av oss 20-åringar?? Det är kanske MIG det är fel på?? jag kanske är för gammal?? Borde jag ändra på mig?
jag får altid höra att jag är "mogen för min ålder" och när folk i sin tur fick höra hur gammal jag var så var de alltid förvånade... varför? mamma brukar säga att det är för att jag växt upp med min syster som är 10 år äldre än mig. Men då kan jag inte hjälpa att undra om jag missat något? har jag blivit forcerad in i en livsstil som "normala" 20-åringar inte har? Jag har ju inte bara "lekt" med min syster väl? och hon har ju i sin tur säkert inte suttit med lexikon i hand för att göra mig verbal?
Äsch strunt samma!
Gammal eller ung så vet jag några saker:
1) Jag skulle aldirg vilja ge upp min underbara lägenhet för att flytta hem till Mamma & pappa
2) Jag trivs med alla mina vänner. De kompleterar mig och förhoppningsvis gör jag samma och det är det som räknas i grund och botten tycker jag! Gemensamma Intressen, lojalitet och trygghet bygger en stark vänskap!
3) Jag skulle aldrig vilja ge upp mitt förhållande med A för att leva en livstil i stil med att hoppa på första bästa snopp som går förbi på gatan!
Nåja i vilket fall som helst så känner jag mig lite gammal och lite ensam just nu..
Kommentarer
Trackback