Critic, Min Vardag

Donationsregistret, ett register där du kan skriva in dig och därmed godkänner att dina organ kan doneras till behövande.
Jag tycker det är alldeles underbart, tanken på att kunna ge en annan människa liv efter att mitt tagit slut..

Men här kommer ni får höra något lustigt, jag tänker INTE anmäla mig dit..
Anledningen?
En dröm... en dröm om att det var brist på donatorer och att jag skulle ha en väldigt ovanlig blodtyp.
En hemlig organisation som finns där ute i världen för att "hjälpa sjuka och behövande" sätter av efter alla oss som har organ som passar den sjuka individen.
Jag blir dödad och organisationen som bedövat mig med bedövningsmedel som skulle kunna fälla ett fullblod skär ut mitt hjärta ut bröstkorgen... Gärningsmannen som dödar mig i mitt bibliotek framför det antika skrivbordet i maghogny ser på mig medan jag förblöder.. Likgiltlig till sitt yttre men en skymt av triumph glänser bakom de stora svarta ögonen.

Så, av den enkla anledning så tänker jag inte anmäla mig... inte förän jag kommit över drömmen i vart fall... 

Eventuellt låter jag frågan bestå tills jag dör och lämnar mina efterlevande med det enkla beslutet.

Mitt & Sanni's nyårslöfte var att vi skulle ha lite mer vardagslyx i livet.
Eftersom vi båda var lediga i måndags så bjöd jag in på champagnefrukost,

Sanni hakade på idén och köpte bullar med sig.
Vi hade cremé cheese, vattenmelon och lite ostbitar att smaska på.

Det blev en flaska champagne och när klockan blev över 12 så öppnade vi en box med rosé.
Svensson joinade oss på balkongen för att hjälpa oss tömma boxen och vi satt i solen från 10,30-18,15.. riktigt trevligt.

Det blev över två bullar från frukosten som vi delade upp och kastade till den ensamma måsen som gick nedanför balkongen. Plötsligt var måsen inte ensam längre utan hade kallat dit sina måskompisar och format en attackformation som dök ner mot balkongen för att fånga brödet. Vi tyckte det blev lite obehagligt och gick in för att sjunga singstar istället.
Mina grannar måste hata mig för att jag matade de dräggen som väcker hela huset klockan 03,00 på morgonen..

Efter en stund på balkongen så fösvann Sanni, vi hittade henne sovandes på soffan... snacka om solsting..

När Sanni gick hem vid 17,30 så avlöstes hon av Sandra Motte som kom inom en stund innan hennes träning.. var längesen vi sågs.

Både Sandra Motte & Svensson gick strax efter 18,30

.

Idag bjuder företag på firmafest.
Vi har hyrt Mai Thai som ligger förankrad i dockan.
En söt och charmig båt.

Jag, Tessan, Sara & Carina ska åka hem till mig efter jobbet och göra oss iordning, dricka lite drinkar och sen åka vidare till båten... tror det kommer bli väldigt mysigt och jag vet att alla ser fram emot det väldigt mycket..:)

Jag vet fortf inte vad jag ska ha på mig men det lutar åt min svarta babydoll, men som vädret är idag sår jag nog rusta upp den med ett par tjocka tights eller något.. brr..

Zeb rev bort en fästing när jag passade honom i veckan, jag tänkte inte mer på det men tvättade såret som var väldigt rött och stort med Jadopax.

Jag fortsatte med detta men såret bara "spred sig" och blev större och det blödde och det kom var i mängder ur såret.
Jag visste inte vad jag skulle ta mig till så jag ringde till sjukvårdsupplysningen och fick beskedet att jag skulle fortästta tvätta och att om det var borelia (eftersom det kunde sitta kvar rester från fästingen i såret) skulle det ta ett tag innan det visade sig. det blev bara värre och värre.

Zeb betedde sig konstigt, ville bara ligga i badrummet (hans safety place) och ville inte gå ut.

När jag hämtade mamma & pappa på flygplatsen så berättade jag om det för dem och när vi kom hem så låg han fortf kvar inne på toaletten. När han hörde mamma & pappas röst så blev han ändå nyfiken och lunkade sakta ut och fick lite kli.

Jag märkte på mamma direkt att hon blev orolig, hon blev hispig och ojade sig mycket (-Detta är inte min hund, oj vad ska vi nu göra? tror du han måste avlivas? usch som det ser ut).

Så jag bestämde mig för att ringa till lite apotek för att höra om de hade en tratt som man kunde köpa så zeb skulle låta bli att klia, detta var lättare sagt än gjort på en nationaldag.
Till slut så ringde jag till en kompis och fick låna hans hunds tratt.

När jag kört genom stan för att hämta den och tillbaka så åkte den på och zeb var olyckligare än olyckligast.
Mamma var fortfarande upprörd och ville att vi skulle tväta såret igen.

- Men du får göra det för jag orkar inte sånt, det är obehagligt.

Så där satt jag framför hunden som livrädd hade trängt in sig mellan mammas ben, tvättade såret med varmt vatten.
Mest för att lösa upp varet och blodet som hade gjort att stora delar av håret hade stelnat i klumpar.
Sen på med jadopax och tratt.

Mamma började kolla försäkringar (åhh, han är ju inte försäkrad, men kosta vad det kosta vill!) kollade upp journummer och la säker ner 80:- på betalsamtal till Agria.

Jag ringde till jourakuten på djusjukhuset och där sa hon "Tvätta för guds skull inte med vatten, bakterierna frodas i vatten"
Och vad hade vi precis gjort?
Jo, tvättat med vatten.
Så beskedet lydde "klipp och raka kring såret"
Det var lättare sagt än gjort, även om zeb är otroligt snäll och satt fint medan jag tvättade och torkade såret så var det inte speciellt kul när jag tog fram saxen och ravhyveln... där fick det räcka för både honom och mig.
Det fick vara så och jag åkte hem till mig själv och avslutade mina två veckor ute i Bara med en klump i magen.

Idag ringde mamma från djursjukhuset.
- Jag fick åka in för såret blev bara större och större och ville inte sluta blöda och vara.
- Har ni haft tratten på hela tiden då?
- ehh, jaaaaa...
- Eller?
- Ja, alltså inte när han gått ut och så, och ibland när vi haft honom under uppsikt men annars så (Det tror jag på så mycket jag vill)
- Okej, hur är det med honom då?
- Såret har nu blivit 20 x 20 centimeter och doktorn sa att hade vi inte kommit in idag så hade det spridit sig ännu mer. han berättade om ägare som kommit in med hundar där halva hunden är täckt av sår. Dessa bakterierna sprider sig som löpeld! så han ligger här nu och har precis fått en spruta, han håller på att somna så de kan raka honom.
- Stackare.

Jo, det är väldigt synd om lilla gossen just nu...

Dessa bilder tog jag när han precis rivit loss fästingen





Tänk er sen när såret har blivit 20 x 20 centimer, det är ju en hel LINJAL x 2 (nästan)
På den översta bilden ser man även något svart som sitter centrerat i såret.. förmodligen fästingen?

Så tratten satt på mestadels av lördagen och det var ett evigt springande för att få honom att ta sig igenom huset utan att dra med sig diverse pappkassar eller slipa kanterna mot väggar och karmar... det var onekligen ovant för honom





Denna bilden är helt underbar! han skulle lukta efter mat på bordet och drog ner en servett i sin tratt som han sen gick runt med utan att han visste att den var där. Just i detta ögonblicket håller jag på att slänga en korv som blev lite bränd på grillen... någon ser sugen ut, kolla blicken hihi